-Haha thanks , sa jag och log .

-Du var riktigt awesome , sa Ryan och gick mot mig .

-Hehe , tack . Jag måste hem nu , det börjar bli sent , det var en riktigt ära att träffa er , sa jag till crewet .

-Vi ses , sa Ryan och gav mig en kram .

-Eh aa , det gör vi , sa jag och sprang snabbt hem .

 

Jag öppnade dörren och slängde av mig mina skor . Tyst och smidigt gick jag upp för trapporna och gick in i Anth's rum för att se vad han hade för sig och för att berätta att jag precis hade sett The Jabbawockez . Jag öppnade dörren och såg att han sov , jag var bara tvungen att berätta för honom så jag petade lätt på Anth , han rörde inte en fena . Så jag rörde han lätt på armen , på det sättet han hatar , och han rycktes upp och stirrade på mig . När han såg att det var jag så vände han sig mot motsatta håll och la sig ner igen .

-Hallå Anth , sluta vara sur då .

-Jag är inte sur , gå ut .

-Men tror du inte att jag märker att du är sur . Jag ville bara berätta en kul sak . Men du ska vara så jävla surig hela tiden . Sluta vara det då , sa jag och la mig ner bredvid han och la armarna om han .

-Du vet inte hur det känns Ang , att inte få den man vill ha .

Jag visste inte vad jag skulle säga , jag kramade om han hårdare , och lutade ansiktet mot hans axel .

Det var inte fören han sa att jag skulle sluta gråta som jag märkte att jag hade dränkt hans axel i tårar . Vi satte oss upp och han omfamnade mig med hans armar .

-You are one in a million , viskade han i mitt öra .

-Du vet att detta fortfarande är fel .

-Jag bryr mig inte , sa han och kysste mig .

Vi la oss ner igen och jag somnade efter en stund i hans famn .

 

Nästa morgon vaknade jag innan Anth och smög in i mitt rum för att packa ner kläder och de viktiga sakerna som fortfarande låg kvar på hyllorna . Jag tog ner alla priser som jag hade vunnit på friidrotten , bakom allt såg jag en pokal . Jag granskade det noga , och fick en flashback till när jag fick pokalen .

 

FLASHBACK:

Jag var så nervös , American Idol , var verkligen inget för mig men eftersom mormor och Anth hade tvingat mig hit hade jag gett det en chans . Inte skulle jag veta att jag skulle komma till final med en annan kille .

-Snart är det dags att få veta vem som vinner , är ni nervösa ? frågar programledaren och riktar mikrofonen till mig .

-Eh ja , jag är nog ganska nervös .

-Jo , vem skulle inte vara det , sa han .

Den stora skärmen hade börjat med en nedräkning . Alla skrek : 10-9-8-7-6-5-4-3-2-1 och vinnarlåten satt igång . ”I've always dreamed about this moment” sjöng högtalarna . Det var inte fören jag såg att den andra killen hoppade och skuttade av glädje som jag förstod att jag hade förlorat .

-Angel Townley , du vann tyvärr inte men det betyder inte att du inte kommer gå långt i framtiden , är det något du vill säga till publiken ? frågade programledaren .

-Äh , jag vet inte vad jag ska säga , men jag vill tacka alla för ert stöd och tack för att jag har fått komma hit .

Programledaren räckte över en silvrig pokal till mig och jag log medan jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken .

-Detta är helt galet , jag kan fan inte fatta att du inte vann , sa Beyoncé , en av domarna när hon kom fram till mig .

-Äh , jag var väl inte den bästa , sa jag .

-Du var jättebra Angel , jag hoppas att du kommer lyckas bra i framtiden .

-Jag ska sluta med sångkarriären .

-Säg inte så , jag måste gå nu , men jag tror att vi kommer träffas i framtiden .

-Eh aa , hoppas det , sa jag och sprang ner till Anth och mormor .

 

NUTID :

Jag höll i pokalen och tänkte på att det inte var så länge sen , bara 2 år sen det hände . Jag hade slutat med sången efter det , jag försvann helt ur sångvärlden . Det var många som frågade om kontrakt men jag ville inte , eller jag ville men jag orkade inte . Mormor sa att hon var besviken över att jag hade slutat , Anth hade inte sagt nått för han förstod mina känslor mer än någon annan i hela världen . Jag la ner pokalen i lådan och gick mot mina Monster beats-hörlurar och satte på mig dom , jag tog upp Ipoden och kopplade in sladden i iPoden . Jag satte på låten Talking to the moon – Bruno Mars .

 

Jag packade ner alla skivor och till sist la jag in min bärbara Macbook Pro i datorfodralet . Min stationära Macbook får mormor skicka över för den orkade jag inte packa ner . Jag gick ner för trapporna medan jag bytte låt till I need a doctor – Eminem feat.Dr Dre , sedan kollade jag snabbt in i mormors sovrum och såg att både mormor och morfar fortfarande sov . Jag gick in i badrummet och borstade tänderna , skippade frukosten och tog upp basketbollen och gick ut i basketplanen .

Konstigt nog började jag inte spela utan satte mig bara på läktaren fick en stillblick på basketkorgen .

 

Jag började tänka på mig och Anth . För ett år sen hade han sagt att älskade mig precis som han hade gjorde igår natt , jag kände såklart samma sak men jag var less på att hålla allt hemligt , när man älskar någon vill man bara skrika det ut till hela världen . Så jag sa att det inte skulle funka , vi hade våra depp perioder , där vi inte snackade med varandra alls . Men som sagt vårat band var för tight så vi kunde inte vara arga på varandra . Till slut så glömde jag bort det , men mitt hjärta hade inte glömt bort honom , han hade inte suddats bort utan hade låg gömd där .

 

Jag ruskade lätt på huvudet , och tog upp basketbollen och började dribbla mot basketkorgen . What hurts the most – Rascal Flatts ekade i mina öron , jag bytade snabbt låt och började skjuta från halvplan . Efter en stund blev jag trött och kollade på iPoden hur mycket klockan var . Den visade 06:54 , det suger verkligen att vara en morgon människa , men ibland är det ganska bra för det är inte svårt att vakna till skolan varje morgon . Om två dagar började skolan igen , sommarlovet hade gått snabbt , snart började mitt sista år i gymnasiet .

 

Jag gick sakta hem , jag tog av mig skorna och gick upp till Anth's rum . Jag öppnade och såg att han fortfarande sov . Jag la mig bredvid han och la min armar runt han . Han var varm , jag höll om lite hårdare och somnade till slut .

 

---

 

Kommentera