Previously on TBS:

När filmen var slut så hade Cody somnat på min axel och jag tog hans huvud och la det lätt ner på mina lår . Sedan klickade jag fram en ny film och började kolla . Efter att ha kollat igenom 2 dansfilmer så vaknade Cody äntligen .

-Varför väckte du inte mig ? frågade han sömnigt .

-För att du är söt när du sover , haha !

-Jasså , då kanske jag smyger in när du sover och kollar på dig !

-Du skulle bara våga ! sa jag och kittlade honom .

Han sprattlade som en fick medan han skrattade och skrek . Sedan kollade han på mig seriöst och närmade sig mina läppar...

Han la dom lätt på mina läppar . Dom var mjuka . Jag backade snabbt efter att jag insett vad jag precis hade gjort .

-Sluta , göra sådär ! sa jag tyst och generat .

-Jag kan inte hjälpa det , förlåt , sa han och kollade ner .

 

Jag hörde något studsa i marken , ljudet från en basketboll . Jag kollade mot hallen och såg Anth stå där . Jag märkte att han kollade på mig besviket .

-Jag trodde att jag kunde lita på dig , sa han och vände sina steg mot ytterdörren .

-Vänta , Anth ! sa jag och sprang efter .

-Nej , det tänker jag inte göra . Jag tänker inte vänta på dig mer .

-Det är inte som du tror !

-Såg jag i syne eller ?

-Men ..

-Jag vill inte höra det du har att säga , sa han och gick därifrån .

-Du måste lyssna på mig ! Snälla . Jag har förlät dig när du kysste Jaquline !

-Herregud , Angel ! Jag har sagt att jag var ledsen för det , trodde inte att du skulle gå så lågt som att vända händelsen mot mig .

-Men det är ju sant , varför ger du inte mig en andra chans då ?

-För att du inte förtjänar den , sa han och gick ut ur huset .

 

2 år senare -

 

Två år sedan jag såg Anth's ansikte . Efter den dagen fick han jobb i Frankrike som fotograf . Han tackade såklart ja , och lämnade mig här . Cody då ? Han och jag blev ihop och lever än i dag hemma hos mig . Idag skulle Anth komma hem från Frankrike . Idag skulle jag se honom . Han skulle komma om ungefär en timma , hem till mormor då . Han hade inte sagt ett enda ord till mig efter att han hade flyttat . Jag var arg , jag försökte glömma allt . Men hur skulle jag kunna glömma någon som en gång var den som betydde mest för mig och som fortfarande betyder mest .

 

Cody var ute med några vänner och jag var hemma ensam . Jag satte mig vid sminkbordet och borstade igenom mitt hår . Basketbollen låg bredvid bordet , den hade inte blivit rörd på 2 år . Jag slutade med basketen helt efter att Anth hade flyttat . Jag trodde att jag skulle börja spela mer för att täcka hålet i hjärtat , men det fick mig bara att tänka mer på honom . Och jag klarade inte av att tänka på honom .

 

”Brr , brr !” lät mobilen . Jag kollade på smset . Det var från ett okänt nummer . Det stod ”Öppna dörren .” Jag gick ner och öppnade dörren sakta . Hans ansikte , det var som förut . Förutom att han hade lite skägg nu . Jag kunde känna hans speciella lukt från en meters avstånd . Han gick fram och la armarna om mig .

-Jag har saknat dig , min ängel , viskade han tyst .

Jag visste inte hur jag skulle reagera . Jag besvarade knappt kramen . Det enda han fick som respons var tårar .

-Jag har saknat dig med , viskade jag tillbaka .

---

Slutslut! Jag avslutade historien förlänge sedan, men jag har inte lagt upp denna delen. Måste verkligen be om ursäkt för detta. Fast detta är inte slutet för TBS. Det kommer är Novell 2 också. Puss.