-Kom nu , annars får du fan inget käk , sa han med en halv irriterad röst .

-Okej okej , men kan vi inte äta här , på sängen .

-Jo , det kan vi väl , sa han och började packa upp all mat .

-Yeah , BIG MAC !

-Skrik inte , mormor kanske hör oss , sa han tyst .

-Haha , okej .

-Lånade du mina boxers igen , sa han och himlade med ögonen .

-Hehe , sorry .

 

Vi åt upp allting , och satt och pratade om vad vi ville göra i framtiden . Det brukade jag och Anth göra när vi inte hade något att prata om . Han ändrade sina framtidsplaner hela tiden , men jag stod kvar vid mitt mål , jag ska bli basket proffs . Anth slutade prata och började stirra på mig , inte med hans vanliga blick , utan den där flörtiga blicken han använde på tjejer .

-Vad är det ? frågade jag .

-Jag älskar dig , sa han och log .

-Öh va ? Det vet jag väl , jag älskar dig med bror , sa jag lugnt .

-Nej , alltså , mer än en bror , som en kille , du vet .

-Asså Anth , vi har snackat om detta . Du vet att det inte funkar .

-Kan vi inte försöka ?

-Anth , vi är SLÄKT .

-Snälla , sa han och närmade mig .

-Du har druckit , Anth .

-Det är det ända sättet jag vågar tala sanning på , sa han och tryckte sina läppar mjukt mot mina .

 

Jag visste inte vad som hände , men jag besvarade den kyssen . Jag var inne i hans spel , jag var som förtrollad , det här var det han ville skulle hända . Hans hand gick sakta ner och stannade vid min höft .

-Det här är fel , sa jag och puttade undan han .

-Det kan vara fel om du vill att det är fel , jag orkar inte låtsas mer Ang , du vet hur jag känner , sa han och satte sig upp .

-Asså jag vill , men ..

-Om du vill så finns det inga men !

-Jo , det finns för många ”men” Anth . Det vet du själv , och vet du var det största problemet är ? Jo, det är att vi är SYSKON , förstår du inte det .

-Jo , sa han tyst .

-Då så , sa jag .

Det var sant , jag ville . Men jag kunde inte . Jag skulle börja om , jag hade bestämt mig för att ge Ryan en chans . Han hade både utseendet och var ganska schysst . Jag såg att Anth kollade på mig sorgset . Vad skulle jag göra liksom ? Det jag hade sagt var rätt , vi var syskon , och det var inget vi kunde göra åt saken . Jag hörde att dörren öppnades och kollade upp . Där stod mormor .

---

kommentera